runaway

Vi var tvungna att äta nåt. Som det brukar vara. Av nån jävla anledning skulle vi då äta på Mickey D's. Sen ångrade sig Carl och Henry och ville äta på Max istället, men pappa var fast besluten om att iaf han skulle äta på McDonald's. Jag försökte få nån att ändra sig men det gick inte. Så pappa lät Carl och Henry gå in på Max för att köpa mat till sig, sen for vi till McDonald's för nåt till oss andra. Och seeen fick vi pengar till glass och stod och köade typ en halv evighet - fel kö såklart. Det var nästan var tur, då kom mamma och pappa och var stressade över att Flügger Färg skulle stängas igen klockan sex, så vi hann liksom inte. "Vad taskigt." Carl sprang in i bilen för att slippa sitta i baksätet och jag tog tag i Henry och smet förbi, så jag också slapp. Jag råkade typ göra illa honom, så han började gråta och mamma stirrade jättekonstigt på mig. Sen kommer jag inte ihåg så mycket utan att mamma sa "nu börjar jag bli lite less på er". Jag bah "LITE less? Det har jag varit sen från början." Då fick pappa ryck och skrek SHUT UP, som vanligt. ._. Så jag var tyst, det är inte värt att prata. Carl vart sur, han tycker också jag klagar för mycket. Mamma och pappa köpte sina färgburkar och längre än så tog det inte den här gången, förrän pappa ångrade sig och ville prata ut. Fast med hela familjen. Jag kunde inte riktigt säga ett ord utan att Carl klagade på antingen min ton eller min poäng, och sa även "vet inte du hur Emily är?" och syftade på mina klagomål. Och jag var den enda som inte verkligen ville prata om det, det är klart dom vill prata om det, det är ju bara mig pappa skriker på, och det är ju bara min jävla ton som alltid är fel. Jag fick dom iaf att köra hem och så fort bilen stannade sprang jag ut ur den. Låste in mig i badrummet en stund, tills mamma och pappa var och en knackat färdigt, sen smög jag ut mot Malmaskolan. Jag fryser. Det här suger. Jag tror jag hör min pappa. Kom inte hit kom inte hit kom inte hit.